.

.
.

torsdag 28 januari 2016

Lingvistikens Indiana Jones

Att välja yrke här i vår värld är troligtvis svårare än någonsin och det är väl knappast någon nyhet att det man ville bli när man var liten, sällan motsvarade ens förväntningar när man växte upp. Jag kommer ihåg att jag efter att ha sett Indiana Jones-filmerna aningen för många gånger som barn, under en lång tid intresserade mig för arkeologi eftersom yrket verkade innebära resor över hela världen, finna hemliga skatter och brottas med en och annan skurk. 

Nu menar jag inte att på något sätt baktala de som valt arkeologi som inriktning men jag har genom ett antal samtal med människor inom yrket insett att min bild nog är aningen romantiserad, faktiskt verkar man vanligtvis inte ens ha hatt och piska när man är i tjänst. Så typiskt! 

Så ja, verkligheten kanske inte alltid överensstämmer med filmen men hjältar går det ändå ingen nöd på vilket yrke man än söker sig till. 

För den som intresserat sig för just språk är det mitt nöje att berätta att även språkyrket har sina hjältar och att de även precis som i filmens värld ibland får riktigt spännande uppdrag.
En av dem är Leslie Greer som förra veckan ärades med en medalj för sina insatser i Bletchley Park under andra världskriget. Bletchley park var en topphemlig avdelning i Storbritannien där även den kände kodknäckaren Alan Turing (se Imitation game, fantastisk film) jobbade med att knäcka Enigma, tyskarnas krypteringsmaskin. På denna avdelning jobbade alltså Leslie Greer, utbildad tyskalärare, med att knäcka nazitysklands hemliga koder och hennes insatser anses ha förkortat världskriget med åtminstone fyra år, rätt bra jobbat får man säga. 











En åldrad hjältinna - Leslie Greer 


























Krypteringsmaskinen Enigma


En annan hjälte inom lingvistiken var Eliezer Ben-Yehuda som traditionellt sett brukar få äran för bragden att ha återupplivat hebreiskan som talat språk. När han på 1880-talet började missionera för dess användning hade språket inte använts i tal på runt 2000 år och när Israel sedan bildades 1948 kunde man tack vare honom införa hebreiskan som officiellt språk. 


Till och med språket har alltså sina hjältar, något som gläder oss på Comactiva. Vi tycker det vi gör är viktigt och känner oss varje dag som hjältar, även om vi lyckligtvis inte har behövt avstyra några världskrig den senaste tiden. 

Med det önskar jag en trevlig helg, ni hjältar i era yrken!



Källor:
http://spraktidningen.se/artiklar/2010/04/politik-vackte-hebreiskan

http://www.irishtimes.com/news/ireland/irish-news/irish-woman-honoured-for-wartime-work-at-bletchley-park-1.2501486

http://www.gu.se/ViewPage.action?siteNodeId=540267&languageId=100000&contentId=-1


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

fredag 15 januari 2016

Bjergen Kjergen from Kneurgen

Sverige är ett litet land, när jag flyttade till Göteborg för nära fem år sedan gjorde jag det bland annat för att jag (och jag citerar mig själv från 2009) ”ville uppleva storstaden”. Jag fascinerades bland annat över det faktum att jag i staden Göteborg vid olika tidpunkter riskerade att bli överkörd av upp till fem olika fordon på en gång, något jag inte var van vid, lantis från Skåne som jag är. Och staden var stor för mig, ända tills jag för något år sedan fick för mig att just Sydney i Australien vore ett intressant resmål. Tolv kängurus, ett Alice Springs och en jäkla massa AC/DC senare var jag på väg hem och min första tanke när jag anlände till Centralstationen i Göteborg var att Drottningtorget hade krympt avsevärt. Allt är relativt. Så ja, Sverige är litet, våra städer är små, våra djur relativt ofarliga, vår folkmängd blygsam, officiella språket litet.

Ändå blir jag gång på gång varse om att vi inte är helt marginaliserade i stora världen och många gånger när man presenterar sig som svensktalande utomlands tycker sig folk ofta ha åtminstone ett hum om hur till exempel det svenska språket låter. Liksom sjungande, hävdar  ett par amerikaner jag mött, låter lustigt säger en kanadensare.

En anledning för engelsktalande att tycka svenskan är lustig torde ju vara de ljud som språket använder med de tre vokalerna å, ä, ö, (Bjorn from ABBA är en klassiker). Samtliga bokstäver fick sin plats i det svenska alfabetet med utgivningen av Nya Testamentet 1526, ett initiativ taget av Gustav Vasa och sedermera är dessa vokaler standard i svenska skriftspråket.

Att folk kan placera oss och vårt språk kan vi nog också tacka Hollywood för, som då och då släpper in en och annan landsman/kvinna i industrin samt parodierar oss en hel del. 
Nu tvivlar jag visserligen på att allmänheten känner till den halvruttna komedifilmen ”Waynes World 2” ur vilken min rubrik är citerad, men kort beskrivet presenterar sig Drew Barrymore (och med en dialekt som jag snarare skulle hävda är mer lik holländska) som ”Bjergen Kjergen from Kneurgen” och menar då att hon härstammar från Sverige samt att Kneurgen skulle vara en region där (det är i varje fall inte i södra Sverige vad jag vet). I uppföljaren till Jurassic Park, titulerad Jurassic Park: The lost world (också den halvrutten), står Peter Stormare och spottar och svär på svenska eftersom det där med att bli nästan uppäten av dinosaurier framkallar en del missnöje. 

Helt okända är vi alltså inte, här i landet lagom och även om vi kanske inte alltid framställs på ett helt adekvat sätt i Hollywood är jag av åsikten att all publicitet är bra publicitet och folk får gärna göra sig lustiga över språket, glad att stå till tjänst!













Eller som svenska kocken i mupparna troligtvis skulle ha sagt: ”Bork Bork!”








Källor:

http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_religion_bibeln6.html


Besök gärna din partner i språk www.comactiva.se