Fotboll förenar...ibland

Ronaldo, mycket känslor, få tröjbyten med
isländska lagkaptener

Först och främst: tack Sverige för den här gången och till Zlatan: I salute you.

Enligt folk gjorde jag rätt i att börja intressera mig för fotboll just det här året, EM har ju som bekant varit väldigt rikt på händelser än så länge (fotbollsfantasterna lär väl dock säga att det alltid är det, men för mig är det nytt). Tyvärr ska det väl sägas att alla händelser inte är positiva. Bara för nån vecka sedan fick franska Marseille känna på huliganismen i sin absolut värsta, testosteronstinna form och Portugals riksdiva Ronaldos översittarfasoner gentemot Island är väl ett mindre trevligt inslag i sporten i stort. Självklart ska fotboll helst serveras med en lagom portion känslor (själv var jag ganska snabb att kalla en kompis för landsförrädare när han i onsdags förra veckan hejade på Belgien) men som alltid finns det folk som helt tar saker på lite för stort allvar.

Faktiskt har just fotbollen till och med lett till krig mellan länder.

Det så kallade ”fotbollskriget” mellan Honduras och El Salvador bröt ut i samband med att El Salvador tog seger över Honduras i kvalet för 1969 års VM. Kriget varade bara i 4 dagar men det räckte för att drygt 6000 människor skulle få sätta livet till. Ja, vad ska man säga?

Riksgränsen mellan U.S.A. och Mexiko
Mur mellan länder eller volleybollnät mellan lag?

Men även om folk ibland bevisar motsatsen är sport nog ändå tänkt att förena människor. På ställen där politiken hårdnat och där till och med stora murar reses med avsikt att skärma av sig, hittar man ibland trots allt små ljusglimtar. I mexikansk-amerikanska gränsstaden Naco har man gjort tradition av att mötas en gång om året vid riksgränsen för att använda muren för ett lite trevligare syfte: volleyboll. Jag vill hävda att vi skulle behöva mer av sånt, hade det inte varit skönt om vi ibland kunde lägga våra skillnader åt sidan och bara spela lite boll i stället? 

Nå, personligen tycker jag att heta känslor är ok så länge de hanteras i god sportmansanda. När Italien spöade Sverige med 1-0 utbröt mig veterligen inget större tumult i Sverige, men nog var folk arga alltid, för att citera mannen i videon under: "vem faaaan halkar med tre minuter kvar!!??"

Comactiva önskar alla resterande lag i EM lycka till, själva är vi liksom resten av Europa fascinerade av Islands framgångar. Vi hoppas på att få se dem i sitt esse i kommande match mot Frankrike, alltid kul att se lille David fälla Goliat (som jag gissar heter något i stil med Dávið och Gólýat på isländska, fantastiskt språk).

Comactiva Language Partner


Källor:

http://www.independent.co.uk/news/world/americas/wallyball-every-year-the-border-between-america-and-mexico-hosts-the-worlds-most-subversive-game-of-10467161.html

http://www.fria.nu/artikel/96171


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Hörrudu du du!

Det kom idag till min vetskap att alla språkentusiasters helgon Fredrik Lindström nyligen lett ett program med titeln ”Tänk om” på TV, där han likt Marty McFly från åttiotalsrullarna ”Tillbaka till framtiden” (fast inte i en DeLorean-bil) utreder temat historiska händelser och vad som hade hänt om det som nu hände inte hade hänt när det hände….ja ni fattar. Jag ska ge mig på att se det så småningom, Lindström är en personlig favorit och nu verkar det dessutom som om en av episoderna i ”Tänk om” handlade om något som jag själv tänkt skriva om ganska länge:

Varför är vi svenskar så oartiga?

Eller ja, kanske mer specifikt: varför är svenskan så oartig? 

Ett av de mer säregna dragen med svenskan är ju det här med tilltalet. Vi säger ”du” till män, kvinnor, politiker, unga, gamla, chefer, lärare, elever etc.

Liksom det idag införda ordet hen var det ett par mediala händelser som banade vägen för du-reformen även om förändringen hade legat och grott länge.

Det var Bror Rexed, nytillträdd chef på Medicinalstyrelsen på 60-talet som traditionellt brukar få äran för förändringen då han för sin personal proklamerade att han avsåg att tilltala de alla, oavsett ställning för ”du”. Tidigare, på trettiotalet hade även ”fru” och ”herr”-omskrivningar blivit komplicerade i kölvattnet av att Dagens Nyheters reporter Barbro Alving fått barn utan att vara gift. Man kunde ju inte kalla henne "fru", men hon var ju sannerligen inte heller en "fröken" längre. 

Så ja, idag innehåller svenska språket  kanske inte så mycket artighet längre, men det innebär naturligtvis inte att alla går runt och är otrevliga vad jag vet. Artighet går att visa på många sätt och att definiera vad som anses artigt i olika länder är dessutom ganska krångligt. 

För skojs skull tänkte jag visa vad sidan ”lifehack.com” skriver om hur man är artig i Sverige.

Sweden

”Keep personal distance and don’t touch people when you talk to them. Ensure proper table manners, never discuss religion or politics, and try to maintain a level of quiet dignity. Silences during conversations are not considered uncomfortable, and it’s better to be a bit quiet, rather than overly verbose. When dining out, don’t drink before the host offers a toast, and don’t get drunk”.

Tja…jag vågar påstå att de nog aldrig har varit på andra Långgatan i Göteborg (eller kanske i Sverige över huvud taget)

Artiga Hälsningar 

Comactiva Language Partner

Källor:
http://www.dn.se/dn-150-ar/du-reformen-handlade-om-mer-an-bara-du/


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se