En resa till Australien ger många nya insikter och
perspektiv, inte minst för mig som lingvist. När jag nyligen reste till denna
fantastiska kontinent för första gången fick det mig att fundera över regionala
skillnader mellan olika språk, och deras betydelse för att identifiera sig med
sitt språk och sin kultur. Eftersom jag på hemmaplan pratar brittisk engelska
till vardags, blev det naturligtvis också så jag kommunicerade ”down under” –
och i de flesta fall fungerade det självklart alldeles utmärkt.
Men förutom uttalsmässiga skillnader stötte jag också på en hel
del ord som jag inte kände till och som jag fick fundera ett extra varv på
eller till och med fråga om. Här kommer några exempel som kanske inte är helt
självklara:
När du handlar frågar expediten “Do you want your docket?” (receipt
– kvitto), för att grilla köper du ”heat beads” (charcoal briquettes –
briketter) och du kanske ställer din ”esky” (cool box – kylväska) på flaket
till din ”ute” (uttalas ”jut”) (pickup truck – pickup/bil med flak). När du går
till stranden tar du med dig dina ”bathers” (swimming costume – badkläder) och
sticker fötterna i dina ”thongs” (flip-flops – plastsandaler). På natten sover
du under en ”doona” (duvet – täcke) och i din sallad stoppar du kanske
”capsicum” (red/green pepper – röd/grön paprika). Ute på landet finns de som
har ”chooks” (chicken – höns) i trädgården och när det regnar kan du behöva ta
på dig dina ”gumboots” (wellington boots – gummistövlar). En tomt att bygga hus
på kallas ”block” och är då alltså inte hela kvarteret, vilket man kanske
skulle kunna tro.
Detta är alltså vardagsord i Australien som britter,
amerikaner och andra engelsktalande inte heller skulle känna igen. Det fick mig
att tänka på Comactivas filosofi om att alltid anlita översättare som bor i det
aktuella landet, och än mer förstå nyttan med denna tanke. För även om
australiensare utmärkt kan läsa och förstå en brittisk eller amerikansk text,
skulle den inte upplevas som naturlig för dem om deras lokala ord och uttryck
inte finns med.
En liten pojke jag träffade blev alldeles förvirrad när jag,
på brittiskt manér, hälsade genom att säga ”Are you alright?”. Han tittade
frågande på sin mamma som sa ”hon menar ’How are you?’”! Små skillnader som
ändå är så utmärkande.
Så hur stora är egentligen skillnaderna mellan olika typer
av engelska i världen? Ja, det är en fråga som ofta kommer upp till diskussion,
och frågan om det finns någon form av ”internationell engelska” brukar besvaras
med ett tveksamt nej. Själv är jag av den åsikten att om en text främst ska
användas i Europa bör man använda sig av brittisk stavning, men hålla ordvalet
så neutralt som möjligt. För övriga världen brukar det hänga ihop med vem som
är avsändare och tänkt målgrupp, men även i Asien fungerar brittisk stavning
bra.
Visst är det fascinerande hur ett språk har utvecklats och
förändrats så från sitt ursprung men att alla som talar engelska ändå kan göra
sig förstådda på världens alla kontinenter.
Och jo, visst säger de ”G’day, mate” down under!
Och jo, visst säger de ”G’day, mate” down under!