Cockney, fourth floor och Eliza Doolittle

London, den mest besökta staden i världen, Themsen, London Underground, Piccadilly Circus, de ständigt regntunga molnen som vant engelsmännens händer att hovra över paraplyskaftet med samma beredskap som en revolverman i en mexican standoff. Jag väljer att inte fortsätta då jag inte vill reta eventuella anglofiler med min okunskap om staden, mina två besök där har trots allt varit tämligen kortvariga.  

Att jag ändå ger mig på ämnet har att göra med att jag nyligen blev tillfrågad om jag ville gå och se Helsingborgs nu spelade teateruppsättning av My fair lady och trots att jag tackade nej ville jag ändå ta mig tid att berätta lite om just den här pjäsen ur ett språkperspektiv, samt lite annat smått och gott.

Historien i My fair lady är nog är välkänd för de flesta, i London blir den fattiga blomsterflickan Eliza Doolittle offer för ett vad mellan snobben och lingvistikprofessorn Henry Higgins och språkkollegan Colonel Hugh Pickering. Higgins slår vad om att han kan lära den unga flickan att tala på ett korrekt sätt och slopa hennes i hans ögon ociviliserade cockneyaccent. 

"The difference between a lady and a flower girl is not how she behaves, but how she is treated" - Eliza Doolittle

Cockneyn är kanske den mest profilerade dialekten i London. Ordet cockney är ursprungligen en nedsättande term, det dyker upp först på 1300-talet och betyder då ”tuppägg” (cock´s egg). Det nedsättande ligger väl i att tuppar sällan lägger ägg om det inte är något verkligt fel på dem och det var så som folk från landet uppfattade stadsborna i just East End i London.

I My fair lady är cockneyn förenad med arbetarklassen och det kanske mest intressanta i pjäsen är att professor Higgins faktiskt med råge lyckas bevisa att ett byte av en dialekt inte bara medför att man låter annorlunda utan också uppfattas olika. Har någon forskat vidare på detta? Det kan du slå dig i backen på!

Språkexperiment med dialekter är många gånger aningen knepiga att genomföra, man pratar om något som kallas ”observers paradox”. Enkelt beskrivet betyder det att om jag ber en talare av en viss dialekt att påvisa egenheterna i just hens dialekt kommer hen att överdriva och resultatet blir missvisande.

Samma man som myntade detta begrepp, William Labov, hittade dock på metoder att kringgå problematiken. Labov var mycket intresserad av dialekt och samhällsklass. Hans mest kända experiment gick ut på att han på ett varuhus i New York på olika sätt fick expediterna att uttala orden ”fourth floor”. Intressant nog kom Labov till insikten att ju dyrare kläder som såldes på våningarna, desto mer uttalades ”r”:et i ”fourth floor”.

Kanske något att reflektera över vid nästa shoppingrunda? Och förresten, se My fair lady, för dig som inte har tid att besöka Helsingborg i dagarna finns pjäsen även som film och Audrey Hepburn som Eliza är F-A-N-T-A-S-T-I-S-K.

Hälsningar från Comactiva (vi finns på andra våningen, men talar många olika dialekter)

Sugen på att lära dig cockney? Lär dig av actionhjälten Jason Statham (nästan).

Källor: 

http://www.ello.uos.de/field.php/Sociolinguistics/Exemplarystudylabov

http://public.oed.com/aspects-of-english/english-in-use/cockney/

http://everything2.com/title/Observer%2527s+Paradox

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Kärlekens språk

Bultar ditt hjärta lite extra när en viss person möter dig i korridoren eller rodnar du lite lätt varje gång du får sms? Till helgen har du ett ypperligt tillfälle att slå ett slag för kärleken. Den 14:e februari är det som bekant alla hjärtans dag och därför är dagens text dedikerad till kärleken och kärlekens språk (nej, inte sexualupplysningsfilmen från 1969).

I många länder är insmickrande repliker med varierande innehåll noga förknippat kärleken och jakten på kärleken, på gott och ont. 

När jag tillfälligt besökte en spanskakurs i Quito, Ecuador för några år sedan, ansåg min lärare på första lektionen att det var av oerhörd betydelse att först tillhandahålla eleverna en lista över Ecuadors vanligaste raggningsrepliker. Jag får nog erkänna att materialet var tvivelaktigt och majoriteten av replikerna vittnade om en ganska förlegad syn på män och kvinnors roller, men en sak blev nog bevisad: fenomenet finns inte bara i Sverige och replikerna kan vara lika genialiska såväl i sina poetiska dimensioner som i sin unkenhet (för helgfridens skull låter jag bli att ge exempel på det sistnämnda). 

Den spansktalande världen har en rik raggningskultur med sina egna raggningsrepliker, på spanska kallade ”piropos” (enligt vissa kommer ordet från grekiskans ”pyros” - ”eld”)

och en särskilt stor tradition av piropo har man i Venezuela, återigen på gott och ont. Emedan kulturen oftast som sagt är känd för sin sexism återfinner man även exempel på god poesi här och var. Följande fras är ett gott exempel.

”Infinito es el universo, infinito es mi amor por ti, en mi jardín hay muchas rosas y son todas para ti”

Oändligt är universum, oändlig är min kärlek för dig, i min trädgård växer rosor och alla är till dig. 

Andra väljer att uttrycka sin kärlek i mer vardagliga lag: 

”Eres la carne mechada que rellena la arepa de mi corazón”

Som motsvarande på svenska blir ungefär: 

Du är kebabköttet som fyller mitt hjärtas pitabröd.

En venezolansk kärleksförklaring, en "arepa" (majsbröd) med "carne mechada" - strimlat kött

Nu kan jag inte garantera att din partner blir glad av att jämföras med kebabkött, (även om det är ruggigt gott) men i kärlekens språk (nej, inte nyversionen med Regina Lund) är det mesta tillåtet, så länge det sägs med respekt och ömhet och framför allt: gör din partner glad.

From Comactiva with love.

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Lingvistikens Indiana Jones

Att välja yrke här i vår värld är troligtvis svårare än någonsin och det är väl knappast någon nyhet att det man ville bli när man var liten, sällan motsvarade ens förväntningar när man växte upp. Jag kommer ihåg att jag efter att ha sett Indiana Jones-filmerna aningen för många gånger som barn, under en lång tid intresserade mig för arkeologi eftersom yrket verkade innebära resor över hela världen, finna hemliga skatter och brottas med en och annan skurk. 

Nu menar jag inte att på något sätt baktala de som valt arkeologi som inriktning men jag har genom ett antal samtal med människor inom yrket insett att min bild nog är aningen romantiserad, faktiskt verkar man vanligtvis inte ens ha hatt och piska när man är i tjänst. Så typiskt! 

Så ja, verkligheten kanske inte alltid överensstämmer med filmen men hjältar går det ändå ingen nöd på vilket yrke man än söker sig till. 

För den som intresserat sig för just språk är det mitt nöje att berätta att även språkyrket har sina hjältar och att de även precis som i filmens värld ibland får riktigt spännande uppdrag.

En av dem är Leslie Greer som förra veckan ärades med en medalj för sina insatser i Bletchley Park under andra världskriget. Bletchley park var en topphemlig avdelning i Storbritannien där även den kände kodknäckaren Alan Turing (se Imitation game, fantastisk film) jobbade med att knäcka Enigma, tyskarnas krypteringsmaskin. På denna avdelning jobbade alltså Leslie Greer, utbildad tyskalärare, med att knäcka nazitysklands hemliga koder och hennes insatser anses ha förkortat världskriget med åtminstone fyra år, rätt bra jobbat får man säga. 

En åldrad hjältinna - Leslie Greer 

Krypteringsmaskinen Enigma

En annan hjälte inom lingvistiken var Eliezer Ben-Yehuda som traditionellt sett brukar få äran för bragden att ha återupplivat hebreiskan som talat språk. När han på 1880-talet började missionera för dess användning hade språket inte använts i tal på runt 2000 år och när Israel sedan bildades 1948 kunde man tack vare honom införa hebreiskan som officiellt språk. 

Till och med språket har alltså sina hjältar, något som gläder oss på Comactiva. Vi tycker det vi gör är viktigt och känner oss varje dag som hjältar, även om vi lyckligtvis inte har behövt avstyra några världskrig den senaste tiden. 

Med det önskar jag en trevlig helg, ni hjältar i era yrken!

Källor:
http://spraktidningen.se/artiklar/2010/04/politik-vackte-hebreiskan

http://www.irishtimes.com/news/ireland/irish-news/irish-woman-honoured-for-wartime-work-at-bletchley-park-1.2501486

http://www.gu.se/ViewPage.action?siteNodeId=540267&languageId=100000&contentId=-1


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Bjergen Kjergen from Kneurgen

Sverige är ett litet land, när jag flyttade till Göteborg för nära fem år sedan gjorde jag det bland annat för att jag (och jag citerar mig själv från 2009) ”ville uppleva storstaden”. Jag fascinerades bland annat över det faktum att jag i staden Göteborg vid olika tidpunkter riskerade att bli överkörd av upp till fem olika fordon på en gång, något jag inte var van vid, lantis från Skåne som jag är. Och staden var stor för mig, ända tills jag för något år sedan fick för mig att just Sydney i Australien vore ett intressant resmål. Tolv kängurus, ett Alice Springs och en jäkla massa AC/DC senare var jag på väg hem och min första tanke när jag anlände till Centralstationen i Göteborg var att Drottningtorget hade krympt avsevärt. Allt är relativt. Så ja, Sverige är litet, våra städer är små, våra djur relativt ofarliga, vår folkmängd blygsam, officiella språket litet.

Ändå blir jag gång på gång varse om att vi inte är helt marginaliserade i stora världen och många gånger när man presenterar sig som svensktalande utomlands tycker sig folk ofta ha åtminstone ett hum om hur till exempel det svenska språket låter. Liksom sjungande, hävdar  ett par amerikaner jag mött, låter lustigt säger en kanadensare.

En anledning för engelsktalande att tycka svenskan är lustig torde ju vara de ljud som språket använder med de tre vokalerna å, ä, ö, (Bjorn from ABBA är en klassiker). Samtliga bokstäver fick sin plats i det svenska alfabetet med utgivningen av Nya Testamentet 1526, ett initiativ taget av Gustav Vasa och sedermera är dessa vokaler standard i svenska skriftspråket.

Att folk kan placera oss och vårt språk kan vi nog också tacka Hollywood för, som då och då släpper in en och annan landsman/kvinna i industrin samt parodierar oss en hel del. 

Nu tvivlar jag visserligen på att allmänheten känner till den halvruttna komedifilmen ”Waynes World 2” ur vilken min rubrik är citerad, men kort beskrivet presenterar sig Drew Barrymore (och med en dialekt som jag snarare skulle hävda är mer lik holländska) som ”Bjergen Kjergen from Kneurgen” och menar då att hon härstammar från Sverige samt att Kneurgen skulle vara en region där (det är i varje fall inte i södra Sverige vad jag vet). I uppföljaren till Jurassic Park, titulerad Jurassic Park: The lost world (också den halvrutten), står Peter Stormare och spottar och svär på svenska eftersom det där med att bli nästan uppäten av dinosaurier framkallar en del missnöje. 

Helt okända är vi alltså inte, här i landet lagom och även om vi kanske inte alltid framställs på ett helt adekvat sätt i Hollywood är jag av åsikten att all publicitet är bra publicitet och folk får gärna göra sig lustiga över språket, glad att stå till tjänst!

Eller som svenska kocken i mupparna troligtvis skulle ha sagt: ”Bork Bork!”

Källor:

http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_religion_bibeln6.html


Besök gärna din partner i språk www.comactiva.se

Same procedure as every year, James… eller?

Nyår står för dörren, Sverige tar ett nytt stort andetag efter julstöket och förbereder sig på en sista fest innan 2015 slutligen kan ringas ut. Föräldrar ställer fram de sista resterna av julbordet och ignorerar barnens klagomål rörandes att prinskorvarna och köttbullarna inte smakar lika gott när de serveras för fjärde dagen i rad, alltmedan granen barrar och julmusiken ebbar ut. Nyårsfesten ska planeras, vänner ska bjudas in, bjudas med eller kanske inte bjudas alls. Skumpan ska väljas ut med omsorg. Festblåsan ska dammas av. Frågor som: "ser jag tjock ut i den här skjortan?" ska ställas. Raketer ska inhandlas och provsmällas dagarna innan nyår av busungar som inte håller alltför hårt på traditionerna till förtret för de som gör det. 

Same procedure as every year, James. 

Men allt är inte som vanligt i Sverige. Tusentals människor är på flykt från krig och konflikter och år 2015 har varit ett otroligt tufft år för många. En majoritet av de nyanlända i Sverige kommer från Syrien men antalet människor från Afghanistan och Irak är också stort. Anledningarna varierar, flykten från Syrien är ett direkt resultat från inbördeskriget, medan folk i till exempel Afghanistan väljer att lämna sina hem för att inte bli tvångsrekryterade till samma krig. De människor som tvingats fly undan krig och elände kallas i medierna för flyktingarna, ett namn som tenderar att klumpa ihop människor till en helhet, en ström. Det är viktigt att komma ihåg att bakom dessa helhetsbegrepp döljer sig en rad olika människor med olika traditioner, språk och kulturer. Här följer en kort kartläggning över i alla fall språken.

Arabiska är det officiella språket i både Irak och Syrien. Klassisk arabiska är ett så kallat VSO-språk, (Verb-Subjekt-Objekt) och det delar denna egenskap med exempelvis det maoriska språket på Nya Zeeland eller walesiskan i Storbritannien. Svenskan är ett SVO- språk, det vill säga i satsen "Karl-Bertil lurade faster Märta" är Karl-Bertil subjekt, sedan följer verbet "lurar" och sedan objektet "faster Märta". I arabiska är följden alltså omkastad och samma exempel skulle på arabiska bli något i stil med: "Lurade Karl-Bertil faster Märta". Så om du på nyår känner att du vill sätta bästa väninnans nya pojkvän, (som visar sig vara en riktig besserwisser), på plats, kan du briljera med kunskapen om att i de arabiska meningarna kommer verbet i regel först. Där fick han så han teg!

Afghanistan å andra sidan tillhör visserligen den arabiska sfären men landets båda officiella språk pashto och dari (som är en variant av persiska) har faktiskt mer gemensamt med svenskan än arabiskan om än på långt håll. De är båda indoeuropeiska språk medan arabiskan tillhör de afro-asiatiska. 

Språkkunskaperna är vässade, champagneglasen i plast glittrar i matkassen, dags att bege sig av till fest och ge 2015 ett värdigt avslut, må nästa år bli ett bättre år för alla. Låt oss göra 2016 till det bästa året i världshistorien. 

På Comactiva tackar vi för året som gått och vi önskar er alla en god helg i goda vänners lag. Vi ses 2016, ta det nu försiktigt med raketerna. 

Vi önskar er alla ett…

3…2…1…

Källor: 

www.landguiden.se

http://www.migrationsverket.se

http://www.dn.se/nyheter/sverige/de-flesta-afghanska-flyktingarna-har-anlant-fran-iran/

http://www.nada.kth.se/kurser/kth/2D1418/uppsatser02/ordfoljd.pdf

http://www.omniglot.com/writing/pashto.htm

http://www.ethnologue.com/language/prs


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.


http://www.comactiva.se

Snart jul, det är!

Läste du rubriken med Yodas röst? I så fall kan vi konstatera att du inte är den enda med Star Wars-intresse i Sverige i vinter. 

I år är december skådeplatsen för två stora händelser. Den ena är återkommande, faktiskt varje år sedan några tusen år tillbaka. Julen så som kristendomen känner till den firas till minnet av Jesu födelse, men traditionen är mycket äldre än så. I Norden talade man under forntiden och asarnas tid om julblot eller midvinterblot vilket var en högtid som hölls vid tiden för vintersolståndet. Var ordet "jul" kommer ifrån är omdebatterat men vissa hävdar att det kommer från den gud man firade vid denna högtid: Jólner, ett av många namn givet till den välkände guden Oden. 

Den andra händelsen är mer unik. Den 16:e december var det premiär för ytterligare en film i serien av världens kanske mest kända rymdäventyr: Star Wars: the force awakens. Det är den 7:e filmen sedan 1977 men jag vågar inte kommentera filmens episodnummer (det där har alltid varit lite krångligt när det gäller Star Wars). Vad som däremot är helt klart är att vi återser Harrison Ford i rollen som Han Solo, godhjärtad skojare med förkärlek för håriga rymdvarelser och prinsessor med hårbullar och guldbikinis. Om Yoda är med låter jag förbli osagt, han dog i episod 6 men man vet ju aldrig med film. Jag tänkte dock fästa lite uppmärksamhet just vid denna gröna lilla gynnare och då framför allt på hans språk. Yoda är nämligen en enastående retoriker om man får inskränka denna vetenskap till bara en av de retoriska modellerna. I Yodas säregna tal används nämligen det som inom den klassiska retoriken brukar kallas för anastrofer. I anastrofen vänds ordföljden för att framhäva det man vill ha sagt på ett mer effektfullt sätt. Och nog är det effektfullt alltid, att imitera Yodas tal är ett bergsäkert sätt att både locka till skratt och att blotta sin nördådra. Yodas språk är som sagt bakvänt, men det baseras fortfarande på just engelska. I andra filmer och serier har man ibland tagit steget ännu längre och skapat helt konstgjorda språk. Visste du till exempel att det är fullt möjligt att lära sig både alviska (som är alvernas språk i Sagan om ringen) och klingonernas språk (ni vet de där rymdvarelserna med de roliga pannorna i Star Trek)? 

På Comactiva Language Partner översätter vi från de flesta av världens affärsspråk, dock inte från just klingonska (kanske lika bra, de är inte särskilt trevliga om man får tro Star Trek-serien).

Så vare sig man spenderar kommande dagar med att nervöst undra om Star Wars kommer leva upp till ens förväntningar eller mysandes med familj och vänner med julstämning i sinnet och pepparkaka i hand, vill vi på Comactiva passa på att säga följande: 

Må kraften vara med er och från oss alla till er alla, en riktigt god jul.

Eller som man säger på alviska:

Ná merye i turuhalmeri! (god jul)

Källor: 

http://study.com/academy/lesson/anastrophe-definition-examples.html

http://bibblansvarar.se/sv/svar/nu-ar-det-snart-jul-vad-komme

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

… och våga inte prata persilja!

Det är väl ingen som tvivlar på att det finns ett visst agg mellan skåningar, göteborgare och stockholmare och detta agg är åtminstone delvis kopplat till de dialektala skillnaderna (och säkerligen en och en annan fotbollsmatch), men det är inte på något sätt unikt för Sverige att folk inom det egna landet rackar ner på både varandras dialekter och språk. Att fenomenet är världsvida blev jag själv varse en gång under en rundtur vid Ayers rock i Australien (eller Uluru som det faktiskt egentligen ska kallas) då jag reste med en skränig men godhjärtad holländska från staden Nijmegen, nära tyska gränsen. Jag kände inte till staden men nämnde att jag varit i Amsterdam ett antal gånger och fick då veta att i det lilla landet Nederländerna tar tågresan mellan Nijmegen och huvudstaden bara lite över timmen. 

”Åhå”, sa jag. ”Och visst är det väl en vacker stad, Amsterdam?”

”Jovisst”, mumlade holländskan och lade sedan till:

”Men alla från Amsterdam är dumma i huvet och pratar skitfult.”

Nåväl, jag förlåter henne trots allt för jag har sedermera hört samma saker sägas i alla länder jag har varit i och oftast är dessa små gliringar uttalade i kärleksfullt retstickeri, lika harmlöst som när en hundvalp nafsar sitt syskon i örat. Det ska dock sägas att det här med språk och dialekter inte är helt oproblematiskt. Detta har bland andra folket på Haiti och Dominikanska republiken bittert fått erfara. På 1930-talet stod Dominikanska republiken under ledning av den hänsynslöse diktatorn Rafael Trujillo som bland allehanda otrevligheter gjorde sig känd för den så kallade persiljemassakern. Trujillo, som fått för sig att just haitier var orsaken till att den Dominikanska skon klämde, sände därför iväg ett gäng soldater till Dominikanska gränsen och lät folket i gränsstäderna svara på den ödesdigra frågan ”hur uttalar du ordet persilja?” (spanska: perejil). Haitierna, vars uttalade ”r” skilde sig markant från dominikanernas rullande ”r” blev omedelbart arkebuserade och Trujillo var nöjd, för stunden. På andra ställen i världen har man tidvis till och med förbjudit andra språk inom det egna landet. I Frankrike var det under 1950-talet tungomålet i Bretagne (som knappt existerar idag men som är ett keltiskt språk) som man hade för avsikt att tillintetgöra.

På många skolor i landet kunde man ibland se skyltar som den här:

Den första regeln lyder: ”förbjudet att tala bretagnska och att spotta på golvet”.

Även om vi på Comactiva Language Partner lyckligtvis knappast riskerar våra liv på grund av dialektala misstag är det viktigt att dialekter tas med i beräkningen vid översättning. Dialekter tillhör den språkliga kulturen och kultur är något som våra översättare måste ha god koll på.

För hur är det nu igen, heter bakverket nedan; munk (Göteborg), gräddbulle (Skåne) eller skumboll (Småland, med mera)?

En välsmakande dessert och en dialektal gåta

Källor:

http://www.ibtimes.com/parsley-massacre-genocide-still-haunts-haiti-dominican-relations-846773

http://everything.explained.today/Brittany/



Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.


http://www.comactiva.se