Grammatikdagen!

I morgon, den 18:e mars är det dags för årets höjdpunkt, det vill säga om du brinner för personliga pronomen, verb och konjugationer samt dagligen fastnar i djupa funderingar av till exempel typen: 

”Man kan säga att en pojke blev rädd för något, men säger man då att ett lejon blev räddt för något?” (själv är jag inne på mitt tredje år av grubbel). 

Det handlar om den årliga Grammatikdagen och just på Göteborgs universitet arrangerar man i samband med dagen en tillställning där man kommer att diskutera språkrelaterade guldklimpar som till exempel överklasstockholmskan, Göteborgsgrammatiken och frågan huruvida den mytiska älvdalskan ska betraktas som ett eget språk eller inte. 

Det råkar också vara just älvdalskan som vi kommer att intressera oss för i dagens text. Jag kan ju inte tala för resten av Sverige men själv hade jag helt missat denna språkpärla, detta Nordens minsta språk. 

Ztilren zextett från ort med zällsynt zpråk - Larz-Kristerz

Älvdalen och Älvdalen kommun ligger i Dalarna, några kilometer från den norska gränsen. Här bor lite drygt 7000 invånare och kommunen är bland annat känd som födelseort för dansbandet Larz-Kristerz (endera dagen gör jag ett blogginlägg om varför alla dansband stavar sina namn med ”z”). För språkentusiasten emellertid torde kommunen vara mer intressant just för det älvdalska tungomålet, som behärskas av lite drygt 3000 människor varav ett ännu mindre antal har det som modersmål.

Älvdalskan räknas till de svenska dialekterna, trots att den innehåller en uppsättning ord och uttal som helt klart inte används i större delen av Sverige. De flesta lingvister är dock helt ense om att tungomålet ska räknas som ett eget språk, vilket blir ganska uppenbart om vi till exempel tittar på skriftspråket. Följande exempel kommer från det svenska julevangeliet.

”Men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”

som översatt på älvdalska blir:

”Men aindjeln saggd að diem: Warið it skerner! Ig kumb min buoð að ið at ið ulið war sturglaðir, ollt fuok ul werd glaðir”

Om du när du läser texten får bilder av hjälmförsedda skäggiga män i båtar med drakhuvud har du inte helt fel. Älvdalskan är i högre grad än i resten av Sverige påverkad av vikingarnas runskrift och en del uttal har minst sagt fornnordiska drag. Ett särdrag i älvdalskan är att man kastar om bokstäverna ”v” och ”r” i början av ord, vilket gör att de svenska orden ”vrida” och ”vråk” (fågeln) blir ”rwida” och ”rwåk” på Älvdalska.

Detta och mycket annat kommer att diskuteras på Grammatikfestivalen, jag kommer själv inte kunna medverka men jag vet precis vilken fråga jag hade ställt när det gäller grammatik: på engelska kan man säga ”one beginning”, ”many beginnings”, men hur säger man det på svenska? En början, flera börjor? Börjanor? Börjans? Vänligen maila mig om detta tas upp. 

Comactiva Language Partner 

Sugen på att höra hur älvdalska låter? Se klippet under!

Källor: 

http://grammatikdagen.se

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2775110-vikingaspraket-levde-langre-an-man-trott

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Regional-statistik/Alla-lan/Dalarnas-lan/Alvdalen/

http://spraktidningen.se/artiklar/2008/11/alvdalska-eget-sprak-eller-varsting-bland-dialekter

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se