Japanska monster tar över!

Darth Vader från Star Wars,
inte Batman från...Batman

Jag ska börja med att skänka er en inblick i min käre faders kunskap om populärkulturella fenomen i samhället de senaste 30 åren. En gång i tonåren var jag bjuden på en större maskeradfest och hade inte för avsikt att göra något halvhjärtat. Sagt och gjort drog jag på mig spenderarbyxorna och rusade i väg till Toys R Us för att köpa en komplett maskeraddräkt föreställande ondingarnas onding i filmvärlden - Darth Vader. Väl hemma visade jag stolt upp min förklädnad varpå pappa utbrast: "Vilken oerhört realistisk Batman-dräkt!" 

BATMAN!!? Jag är DARTH VADER, pappa!                                 

Så ja, han missar sånt. Men en sak är säker: de japanska små monsterna Pokémon känner han till. Detta inte minst för att han avskydde det ständiga tjatet om att köpa de tillhörande samlarkorten varenda gång man passerade leksaksaffären. Det verkar nu som om pappas ghost from christmas past (fritt från Dickens) är tillbaka. Pokémon. Finns. Nu. Överallt. 

Konceptet Pokémon handlar om att man i en värld - inte helt olik vår - fångar och samlar på ett gäng olika monster av varierande storlek (och skönhet). Franchiset kommer ursprungligen från Japan och ordet är en japansk lek med de engelska orden "pocket monster".

Och det blir mer japanska ord! Pokémon finns som en så kallad "anime" - en animerad serieföljetong, en "manga" - en tecknad serie och franchiset är även en stor inspirationskälla till Cosplayare.

Cos-vadå?, undrar du.

Japansk Cosplay eller kosupure innebär att man med olika medel som kläder och accessoarer försöker efterlikna en karaktär från valfritt medie. Oftast handlar det givetvis om välkända karaktärer från filmer, serier och liknande och nu när Pokémon är i ropet (igen) är inspirationen till kostymer given. Anhängare till franchiset klär nu alltså ut sig till karaktärer från Pokémon och uppenbarligen har detta fenomen även nått kalla Norden.
Jag satte nästan mitt kaffe i halsen när jag häromdagen i Botaniska trädgården i Lund fick syn på en tjej vars outfit var lite för bekant för att vara en slump. 

Pokemónjägaren Sara Sandberg
utklädd till Misty i
Botaniska Trädgården, Lund

Misty i det tecknade Pokémon

Kanske dags att skippa Darth Vader och i stället dra på sig en Misty-kostym tills nästa maskeradfest. Jag spekulerar över vad pappa hade sagt.

"Åh, vilken realistisk Catwoman-dräkt!"

"CATWOMAN!?? Jag är MISTY, pappa!"


Comactiva önskar alla Pokémonjägare en trevlig helg, det finns chans att vi faller för grupptrycket och sluter oss till er så småningom.

Comactiva Language Partner

P.S. Mangaserietidningar har ofta ett språkligt intressant inslag av så kallad Gitaigo. Vilket innebär att man skriver ut hur olika reaktioner skulle låta om de vore ett ljud. Här följer några ord för ljud som anses uppstå i olika situationer:

ニヤニアヤ niyaniaya - som anses vara ljudet som uppstår när någon ler ironiskt

びっしょり bisshori - ljudet av någon som är dyblöt

ウトウト,
うとうと uto-uto - ljudet av någon som håller på att somna


Källor:

https://blog.udemy.com/japanese-onomatopoeia/


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Àfram Ìsland! (heja Island)

Så var det över, grattis Portugal, bra spelat!

Emellertid måste jag erkänna att mitt hjärta tillhörde Island under hela EM. Jag vet att jag knappast var ensam om att heja på islänningarna när de tidigare åkte ut mot Frankrike, faktiskt tror jag att jag hejade mer på dem än på Sverige. Nyheterna talade om ett europeiskt nyupptäckt intresse för den lilla nationen på 300 000 invånare och det annorlunda språket. Man intervjuade några av de isländska supportrarna för att få fascineras av hur hejarramsor lät på isländska och islänningarnas egen "Viking clap" blev en internationell segergest som även användes av fransmännen när de stod som vinnare i en annan match. Och under hela EM-karusellen hade en liten röst viskat i mitt öra:

Jóna Jett róckar méd sin gúra

"Ska du inte skriva om Island och isländska i bloggen?"

Och det ska jag absolut eftersom jag egentligen är sparsamt intresserad av fotboll och mer intresserad av språk och länder.

Man kanske har hört talas om att när det gäller isländskan är purismen ett faktum. Det stämmer bara till viss del.  Bevarandet av det isländska språket var ett av de slagord man använde under 1800-talet när Island frigjorde sig från danskt styre och dessa tendenser satt kvar under en lång tid. Även om man idag tar lite lättare på lån av utländska ord har man ändå till viss del en policy som säger att att man ger vissa ord en isländsk touch hellre än att behålla originalet. 

I 80-talstidningar kunde till exempel islänningarna höra talas om the king of pop Mikkjáll Jackson eller rocksångerskan Jóna Jett.

En annan av det lilla landets egenheter är ju som bekant namnsystemet (jag var nog inte den enda som insåg att alla i Islands fotbollslag hade "son"-namn") som är högst aktivt men som ibland visar sig problematiskt. Inte minst eftersom man aldrig kan härleda släktskap från efternamn. Lägg till de få antalet invånare på ön och du förstår genast att det finns en icke försumbar risk att den du dejtar är en ganska nära släkting. 

Detta har man i modern tid löst med en app (det finns appar för allt).

Íslendingabók är ett slags isländskt Facebook som varnar dig i det fall att den du flörtar med bedöms vara för nära släkt med dig. Ganska praktiskt får man säga eftersom "Den sista färden" visade oss vad som händer när man gifter sig med för nära släktingar. 

Så återigen Island: tack för att ni visade att man inte behöver vara störst för att vara bäst, vi ser fram emot er medverkan i kommande matcher. Till våra isländska översättare vill vi även rikta ett stort grattis till er och säga:

Àfram Ìsland!

Comactiva Language Partner

Isländska segergesten: "The viking clap"

Källor:

http://spraktidningen.se/blogg/islandsk-purism-allt-langre-bort-fran-mikkjall-jackson
http://spraktidningen.se/artiklar/2010/06/islandskan-tappar-taget-om-sagorna

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Fotboll förenar...ibland

Ronaldo, mycket känslor, få tröjbyten med
isländska lagkaptener

Först och främst: tack Sverige för den här gången och till Zlatan: I salute you.

Enligt folk gjorde jag rätt i att börja intressera mig för fotboll just det här året, EM har ju som bekant varit väldigt rikt på händelser än så länge (fotbollsfantasterna lär väl dock säga att det alltid är det, men för mig är det nytt). Tyvärr ska det väl sägas att alla händelser inte är positiva. Bara för nån vecka sedan fick franska Marseille känna på huliganismen i sin absolut värsta, testosteronstinna form och Portugals riksdiva Ronaldos översittarfasoner gentemot Island är väl ett mindre trevligt inslag i sporten i stort. Självklart ska fotboll helst serveras med en lagom portion känslor (själv var jag ganska snabb att kalla en kompis för landsförrädare när han i onsdags förra veckan hejade på Belgien) men som alltid finns det folk som helt tar saker på lite för stort allvar.

Faktiskt har just fotbollen till och med lett till krig mellan länder.

Det så kallade ”fotbollskriget” mellan Honduras och El Salvador bröt ut i samband med att El Salvador tog seger över Honduras i kvalet för 1969 års VM. Kriget varade bara i 4 dagar men det räckte för att drygt 6000 människor skulle få sätta livet till. Ja, vad ska man säga?

Riksgränsen mellan U.S.A. och Mexiko
Mur mellan länder eller volleybollnät mellan lag?

Men även om folk ibland bevisar motsatsen är sport nog ändå tänkt att förena människor. På ställen där politiken hårdnat och där till och med stora murar reses med avsikt att skärma av sig, hittar man ibland trots allt små ljusglimtar. I mexikansk-amerikanska gränsstaden Naco har man gjort tradition av att mötas en gång om året vid riksgränsen för att använda muren för ett lite trevligare syfte: volleyboll. Jag vill hävda att vi skulle behöva mer av sånt, hade det inte varit skönt om vi ibland kunde lägga våra skillnader åt sidan och bara spela lite boll i stället? 

Nå, personligen tycker jag att heta känslor är ok så länge de hanteras i god sportmansanda. När Italien spöade Sverige med 1-0 utbröt mig veterligen inget större tumult i Sverige, men nog var folk arga alltid, för att citera mannen i videon under: "vem faaaan halkar med tre minuter kvar!!??"

Comactiva önskar alla resterande lag i EM lycka till, själva är vi liksom resten av Europa fascinerade av Islands framgångar. Vi hoppas på att få se dem i sitt esse i kommande match mot Frankrike, alltid kul att se lille David fälla Goliat (som jag gissar heter något i stil med Dávið och Gólýat på isländska, fantastiskt språk).

Comactiva Language Partner


Källor:

http://www.independent.co.uk/news/world/americas/wallyball-every-year-the-border-between-america-and-mexico-hosts-the-worlds-most-subversive-game-of-10467161.html

http://www.fria.nu/artikel/96171


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Hörrudu du du!

Det kom idag till min vetskap att alla språkentusiasters helgon Fredrik Lindström nyligen lett ett program med titeln ”Tänk om” på TV, där han likt Marty McFly från åttiotalsrullarna ”Tillbaka till framtiden” (fast inte i en DeLorean-bil) utreder temat historiska händelser och vad som hade hänt om det som nu hände inte hade hänt när det hände….ja ni fattar. Jag ska ge mig på att se det så småningom, Lindström är en personlig favorit och nu verkar det dessutom som om en av episoderna i ”Tänk om” handlade om något som jag själv tänkt skriva om ganska länge:

Varför är vi svenskar så oartiga?

Eller ja, kanske mer specifikt: varför är svenskan så oartig? 

Ett av de mer säregna dragen med svenskan är ju det här med tilltalet. Vi säger ”du” till män, kvinnor, politiker, unga, gamla, chefer, lärare, elever etc.

Liksom det idag införda ordet hen var det ett par mediala händelser som banade vägen för du-reformen även om förändringen hade legat och grott länge.

Det var Bror Rexed, nytillträdd chef på Medicinalstyrelsen på 60-talet som traditionellt brukar få äran för förändringen då han för sin personal proklamerade att han avsåg att tilltala de alla, oavsett ställning för ”du”. Tidigare, på trettiotalet hade även ”fru” och ”herr”-omskrivningar blivit komplicerade i kölvattnet av att Dagens Nyheters reporter Barbro Alving fått barn utan att vara gift. Man kunde ju inte kalla henne "fru", men hon var ju sannerligen inte heller en "fröken" längre. 

Så ja, idag innehåller svenska språket  kanske inte så mycket artighet längre, men det innebär naturligtvis inte att alla går runt och är otrevliga vad jag vet. Artighet går att visa på många sätt och att definiera vad som anses artigt i olika länder är dessutom ganska krångligt. 

För skojs skull tänkte jag visa vad sidan ”lifehack.com” skriver om hur man är artig i Sverige.

Sweden

”Keep personal distance and don’t touch people when you talk to them. Ensure proper table manners, never discuss religion or politics, and try to maintain a level of quiet dignity. Silences during conversations are not considered uncomfortable, and it’s better to be a bit quiet, rather than overly verbose. When dining out, don’t drink before the host offers a toast, and don’t get drunk”.

Tja…jag vågar påstå att de nog aldrig har varit på andra Långgatan i Göteborg (eller kanske i Sverige över huvud taget)

Artiga Hälsningar 

Comactiva Language Partner

Källor:
http://www.dn.se/dn-150-ar/du-reformen-handlade-om-mer-an-bara-du/


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Go small or go home!

Ryssland är stort. När de första bilderna på planeten Pluto skickades ut i juli 2015 utbröt ett internationellt ”aaaawww” i medierna. Kanske var det framför allt för att Plutos yta ser ut som ett stort hjärta men också för att dess totala area är ungefär lika stor som just Rysslands. Ja du hörde rätt, jordens största stat/land är lika stor som en hel planet!

Torg i Principato di Seborga

De stater som följer i ordningen är inte mindre imponerande i sin storlek och därför hör vi också rätt så ofta talas om dem i vardagen. Med detta tänkte jag ta tillfället i akt och istället rikta strålkastarna helt åt andra hållet, till de minsta länderna vi har i världen. 

Nu har ni väl säkert hört talas om en del av dem som till exempel San Marino och Vatikanstaten men känner ni till den danska staten Elleore? Italienska Seborga kanske? Sealand? Nä, jag tänkte väl det.

På 1960-talet råkade en man vid namn Giorgio Carbone snubbla över ett par historiska juridiska dokument som gällde den lilla regionen Seborga i Italien, belägen nära den franska gränsen. Carbone studerade texterna noga (enligt honom själv) och kom fram till följande: just regionen Seborga var inte en del av Italien, regionen hade helt enkelt glömts bort när landet enades. Med denna information satte herr Carbone sina planer i verket och följande dialog torde ha utspelat sig mellan italienska myndigheter och herr Carbone:

”Snälla signor Carbone, är det inte bättre att Seborga blir en del av Italien, regionen är ju bara 14 kvadratkilometer, mio dio!?”

”Spelar ingen roll, det är miiiiiiiitt!"

Så ja, Giorgio Carbone utropade sig själv till prins Giorgio den 1:e och Seborga är idag en egen stat, (åtminstone enligt dem själva), komplett med egen valuta (luigino) och gränsposteringar.

Lite närmare Sverige har vi ytterligare ett exempel på en så kallad mikronation. 

Staten och ön Elleore i danska Roskilde fjord köptes år 1944 av en grupp lärare som själva kallade sig ”de odödliga”. Staten har idag 271 invånare och kallar sig ellefolket. I staten Elleore är boken Robinson Crusoe förbjuden eftersom den anses ge en felaktig bild av ölivet. 

Så vilken är då världens minsta stat?

Världens minsta stat - Sealand

I havet utanför Suffolk i England ligger havsplattformen Sealand som under andra världskriget spelade en militär roll då man från plattformen kartlade tysk minläggning och liknande. 1967 utropades plattformen till en egen stat och idag är den komplett med egen flagga och fotbollslag.

Landyta? 550 kvadratmeter, ungefär som två tennisplaner (man kan undra hur deras fotbollslag gör om de spelar på hemmaplan).

Voilá! Ett par intressanta och ovanliga resmål inför sommaren och ni behöver inte direkt oroa er för att ni inte ska hinna med att se allt. Njut nu av solen och helgen!

Comactiva Language Partner (som också har sin egen flagga, men inte är erkända som stat, vad vi vet)

Källor:

http://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/royalty-obituaries/6671765/His-Tremendousness-Giorgio-Carbone.html
http://www.elleore.dk
http://natgeo.se/folk-och-kultur/geografi/galleri-varldens-minsta-nationer
http://www.thedailybeast.com/articles/2014/02/20/welcome-to-sealand-this-island-is-a-sovereign-nation.html


Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Krig och fred och schlager

Måns Zelmerlöw och Petra Mede

Malmö 2013. Loreens vinst med låten Euphoria har föregående år låtit Sverige ta sin 5:e seger i Eurovision sedan ABBA:s Waterloo-skräll år 1974. Allt är som det ska vara. Skådespelet av stroboskopljus och flerfärgade strålkastare överträffas endast i dess prakt av alla de artister som uppträder. I publikhavet sitter en äldre kvinna. Hon är hedersgäst ikväll och har varit det vid flertalet tillfällen i länder som hållit i Eurovision. Kvinnans namn är Lys Assia och sedan 1956 då hon representerade Schweiz med låten "Refrain" i det första Eurovision som någonsin hållits, tycks hennes intresse för festivalen inte ha svalnat.

Och vem kan klandra henne? När Eurovision nu för 61:a gången arrangeras är allt precis som det ska vara: vinnarna ska tippas i tidningarna, gärna helt felaktigt, Måns Zelmerlöw ska le sitt pojkbusiga leende och få utländska skvallermedier att ännu en gång få anledning att omskriva svenska män som ovanligt hunkiga. Det ska vara nakenchocker, regn av guld och silverkonfetti,  det ska vara glitter och glamour, Eurovision mon amour. (fritt efter After Dark)

Eurovision är ett solklart inslag i den europeiska gemenskapen och innebär för många människor en årlig höjdpunkt. Numera handlar det mesta om ren underhållning, men 1956 när programmet presenterades var man ute efter att med hjälp av musiken etablera en slags europeisk identitet i en tid då väst-öst-uppdelningen var ett faktum. Nu ska jag inte komma och påstå att allt löste sig med lite schlager, men den förenande faktorn i tävlingen är ändå ej att förneka och i andra delar av världen har man tänkt i precis samma banor. 

Pakistan och Indien är två bra exempel. Dessa två giganter i Asien har minst sagt frostiga relationer och till deras många konflikter hör att man i länderna har vitt skilda åsikter om vilket land som området Kashmir ska tillhöra. I ett av många försök att förena de båda länderna lät man därför år 2012 arrangera musiktävlingen Sur Kshetra (namnet betyder ungefär "musikslaget") där ex antal artister, bland dem vinnaren Nabeel Shaukat Ali (Pakistans svar på Jan Johansen), tävla mot varandra och ja, tanken var god men konflikterna bestod. 

Nabeel Shaukat Ali, vinnare i 2012 års Sur Kshetra (ej mannen på bilden)

Så ja, det här med taskiga relationer mellan länder är svårt och låter inte alla gånger lösa sig med trallvänlig popmusik, men jag vet i alla fall detta: jag och mina kompisar kommer att ha jäkligt kul tillsammans när vi bänkar oss framför tv:n på lördag tillsammans med drygt 180 miljoner människor världen över. Det måste man väl ändå kalla gemenskap?

Lycka till Europa! Må bästa hen vinna!

Comactiva Language Partner 

P.S. Själva ordet schlager är förstås tyska och betyder ”slagdängare” vilket innebär att det egentligen är rätt onödigt att säga ”schlagerhit” eftersom ”hit” är det engelska ordet för precis samma sak (detta språkliga fenomen kallas för övrigt tautologi, spara den gärna till besserwisser-biblioteket).

Schlagerdrottningarnas urmoder: Lys Assia med låten "Refrain"



Källor:

http://www.eurovision.tv
http://blogs.tribune.com.pk/story/14300/is-sur-kshetra-in-line-with-aman-ki-asha-or-is-it-just-atif-vs-asha/
http://tribune.com.pk/story/431984/sur-kshetra-music-to-bridge-pakistan-india-divide/

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se

Sköna maj och en del döingar!

Det händer mycket nu, det pratas mycket politik, kultur (Shakespeare, the bard of Avon firade 400 år som död tidigare i veckan) och på sociala medier har alla kändisdödsfall den senaste tiden väckt sådant huvudbry att man häromdagen i Helsingborgs Dagblad kände sig tvungna att förklara fenomenet rent vetenskapligt. 

Dagens blogginlägg ska därför handla om döden!

Skojar bara, vi kan spara det till vintern, alternativt mexikanska ”Día de los muertos" (de dödas dag) i november. Med helgens kommande Valborgsfirande är det väl trevligare att vi pratar om motsatsen, dvs födelsen. För till helgen är det dags att välkomna våren, den blomstertid som nu kommer till allt som varit dött. 

I Sverige firar man den 30:e april Valborgsmässoafton. Namnet kommer från det tyska helgonet Sankta Walpurgis, en abbedissa som levde under 700-talet, men traditionen förekom långt innan dess på en rad platser i världen. I Tyskland var just bålbränningen förknippad med skrockfulla antagande om att eldarna skulle skrämma iväg trollpackor och annan djävulskap och denna egenhet kom så småningom att ingå även i den svenska högtiden. 

Många länder har motsvarande traditioner förknippade med våren. I Iran och flera andra länder i dess närhet firas till exempel högtiden ”Nouruz” (persiska: نوروز ), dock inte just den 30:e maj utan istället på datumet för vårdagjämningen. Namnet Nouruz betyder ”ny dag” och är markör för det persiska nyåret. Vid denna högtid dukar man fram 7 godsaker med det gemensamma draget att de alla ska börja på bokstaven ”S” (ett så kallat "haft sin"-bord) och sedan lyckönskar man varandra med orden: 

”Nouruz-etân piruz, sad sâl beh az in sâlhâ ”, som betyder ungefär: 

”Må ert nya år bli lyckobringande, må du leva hundratals år bättre än de som varit”

Plötsligt känns ”gott nytt år” rätt torftigt.

Nouruz firas även av kurder, men kallas då "Newroz".
Som en del av traditionen hoppar man bland annat över eldar.

För den som har några krafter kvar efter att ha dansat runt semi-hedniska eldar och intagit mer eller mindre alkoholhaltiga drycker är ju som bekant första maj också demonstrationsdagen, vilket det såklart också finns en historia bakom. Första maj är alla demonstrationers och även arbetarrörelsens dag ända sedan den 4:e maj 1886 då den så kallade Haymarketmassakern ägde rum i Chicago. Man demonstrerade då för en 8-timmars arbetsdag och utgången blev som namnet antyder minst sagt blodig. 

Oavsett vad man väljer att fira till inringande för våren vill vi på Comactiva i alla fall önska en trevlig helg. Ta det lugnt där ute och tänk på att kolla majbrasan efter igelkottar innan ni tuttar på, låt oss inte ge igelkottar en anledning att fira ”Día de los muertos” redan i maj. 

Själv ska jag ägna helgen åt att fundera över varför jag får Beatles-låten ”I am the Walrus” i huvudet när jag hör ordet ”Walpurgis”, så lika är väl ändå inte dessa ord? 

Comactiva Language Partner




Källor:

http://kultursmakarna.se/2016/03/20/newroz-en-enande-fest-for-varen/
http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/valborgsmassoafton
http://www.learn-persian.com/svenska/Norouz_Iranska_nya_aret.php
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/varfor-firar-vi-forsta-maj

Vill du veta mer om oss? Klicka på länken under.

http://www.comactiva.se