Sverige är ett litet land, när jag flyttade till Göteborg för nära fem år sedan gjorde jag det bland annat för att jag (och jag citerar mig själv från 2009) ”ville uppleva storstaden”. Jag fascinerades bland annat över det faktum att jag i staden Göteborg vid olika tidpunkter riskerade att bli överkörd av upp till fem olika fordon på en gång, något jag inte var van vid, lantis från Skåne som jag är. Och staden var stor för mig, ända tills jag för något år sedan fick för mig att just Sydney i Australien vore ett intressant resmål. Tolv kängurus, ett Alice Springs och en jäkla massa AC/DC senare var jag på väg hem och min första tanke när jag anlände till Centralstationen i Göteborg var att Drottningtorget hade krympt avsevärt. Allt är relativt. Så ja, Sverige är litet, våra städer är små, våra djur relativt ofarliga, vår folkmängd blygsam, officiella språket litet.
Ändå blir jag gång på gång varse om att vi inte är helt marginaliserade i stora världen och många gånger när man presenterar sig som svensktalande utomlands tycker sig folk ofta ha åtminstone ett hum om hur till exempel det svenska språket låter. Liksom sjungande, hävdar ett par amerikaner jag mött, låter lustigt säger en kanadensare.
En anledning för engelsktalande att tycka svenskan är lustig torde ju vara de ljud som språket använder med de tre vokalerna å, ä, ö, (Bjorn from ABBA är en klassiker). Samtliga bokstäver fick sin plats i det svenska alfabetet med utgivningen av Nya Testamentet 1526, ett initiativ taget av Gustav Vasa och sedermera är dessa vokaler standard i svenska skriftspråket.
Nu tvivlar jag visserligen på att allmänheten känner till den halvruttna komedifilmen ”Waynes World 2” ur vilken min rubrik är citerad, men kort beskrivet presenterar sig Drew Barrymore (och med en dialekt som jag snarare skulle hävda är mer lik holländska) som ”Bjergen Kjergen from Kneurgen” och menar då att hon härstammar från Sverige samt att Kneurgen skulle vara en region där (det är i varje fall inte i södra Sverige vad jag vet). I uppföljaren till Jurassic Park, titulerad Jurassic Park: The lost world (också den halvrutten), står Peter Stormare och spottar och svär på svenska eftersom det där med att bli nästan uppäten av dinosaurier framkallar en del missnöje.
Helt okända är vi alltså inte, här i landet lagom och även om vi kanske inte alltid framställs på ett helt adekvat sätt i Hollywood är jag av åsikten att all publicitet är bra publicitet och folk får gärna göra sig lustiga över språket, glad att stå till tjänst!
Eller som svenska kocken i mupparna troligtvis skulle ha sagt: ”Bork Bork!”
Källor:
http://www.bibeln.se/skolan/amnen/amnen_religion_bibeln6.html
Besök gärna din partner i språk www.comactiva.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar